I oktober förra året besökte en grupp kommunpolitiker vår kära Mötesplats Otto. Det var ett trevligt och inspirerande möte och de visade både intresse och uppskattning för vår verksamhet. De såg att den bidrar till många av deras ansvarsområden. De föreslog att vi skulle söka extra finansiering från kommunstyrelsen för att få en stabilare ekonomi.
Kort därpå blev sådana fysiska möten omöjliga och den andra vågen i pandemin slog till. Flera mötesplatser, bibliotek och verksamheter stängde. På grund av att vi i vår förening i stor utsträckning möter barn och unga i särskilt svår utsatthet: hemlöshet, beroendeproblematik, fattigdom, psykisk ohälsa och exploatering – så valde vi att fortsatt ha öppet på Mötesplats Otto, utifrån FHMs rekommendationer. De sociala och akuta behoven var – och är – så stora. De unga vi möter har ingen annanstans att gå, och många känner tillit till Otto. Malmö stad sa att det var vårt beslut men att de uppskattade att vi valde att ha öppet. Vi tar ett ansvar som väldigt få andra gör.
Idag är utsattheten vi möter extrem och vi har sedan vi öppnade för mer än sex år sedan aldrig varit i närheten av något liknande. Som ett led i att socialtjänsten numera ofta nekar nödstöd även till barnfamiljer, kommer istället allt fler till oss i akuta behov med hopp om att få mat, blöjor och tak över natten. Trycket på vår matutdelning varje fredag av ris, bönor och olja är större än någonsin. Hemlösheten ökar snabbt. För några dagar sedan stängde stadens värmestugor. Redan innan pandemin målades just vår målgrupp i rapport efter rapport om utsatthet fram som en riskgrupp.
I mars kom avslaget på vår ansökan till Kommunstyrelsen. På samma möte beviljades en golftävling 2,7 miljoner kronor för att den “stärker Malmös profil som en levande, inkluderande och engagerande stad”. Tävlingen skall hållas i: Svedala.
Vi blev snopna. Hopplösa. Besvikna. Och lite arga.
Vi vill understryka: vi har ett nära och fint samarbete med Malmö stad – både Fritidsförvaltning och Arbetsmarknads och Socialförvaltningen.
Vi får organisationsbidrag och även stöd och uppskattning från våra kontaktpersoner på förvaltningarna.Trots det skriver vi detta, så klart i missnöje, men framför allt i oro. Utsattheten är eskalerande i vårt Malmö. Det är inte bara vi som larmar, hela civilsamhället gör det. Och vården, forskarvärlden, skolan. Unga idag mår väldigt väldigt dåligt. Både de med och de utan trauma från flykt. Det är en blytung och bokstavligen iskall vardag för alla barn och unga vi möter. Våld, hot, sexuell och kriminell exploatering är vanligt förekommande. Små barn sover på gatan, under broar, i trappuppgångar. Deras barndom är mångas mardröm. Det är samtidigt en verklighet som de flesta i vår stad aldrig behöver se.
Samtidigt föreslås att Flyktinghälsan ska läggas ner. Barn ska kunna kroppsvisiteras. Familjeåterförening ska bli omöjlig. Uppehållstillstånd ska förbli tillfälliga. Betyg ska ges tidigare. Uppehållstillstånd villkoras.
Vi tror att vi behöver ändra riktning. Vi tror att vi måste satsa på ungas hälsa, och tillsammans skapa en trygg, jämlik, jämställd, inkluderande och engagerande stad med lika möjligheter för alla. Och vi tror att vi alltid måste lyfta ungas deltagande, deras egna röster och idéer i detta. Och vill vi lyckas med detta och på riktigt skapa en förändring – då tror vi att det finns bättre metoder än golf i Svedala kommun.
